Målning pågår. Har hittat Stockholms gulligaste och noggrannaste målare (lite väl för ung för mig då 👵 😊 )

 – men kolla så fint det blir! 


Ett gammalt hus (1910) kräver en del underhåll och ibland känner jag mig inte alls kapabel att ta hand om det på bästa sätt. Då önskar jag att pappa va här. Men jag försöker!


Min pappa var den som gjorde mesta renoveringen i det här huset som när vi köpte det var i skriande behov av – och han även konstruerade och byggde hela utbyggnaden i princip själv. Med endast en svetsutbildning i bagaget räknade han ut och ritade alla vinklar och takstolar (och hela balunsen) och byggde ut den nya delen på huset. Det som först var tänkt att bli ett burspråk – blev till slut större kök, ett kontor och en hall – samt en övervåning på den ytan.  

”Ett burspråk ? Hä bli väldigt mycke pengar ba för fönstre  – och väldigt lite mer utrymme … vad tro ni om att…”  


Det är nu 20 år sen och pappa har varit död i 3 år. Men för mig finns han så påtagligt kvar. Och inte minst här i huset. I de lutande golven han bröt upp, la tillbaka rätt och slipade. Panelen han spikade och spegeldörrarna han tog fram som alla va gömda i masonit när vi kom hit. 


Under pandemin har det blivit tid över att förbarma mig lite mer över saker inomhus som behövde göras. Målning, tapetsering. Målningen har jag gjort själv, tapetsering tog jag hjälp med. 


Nu är det utsidans tur. Små steg. 

Min pappa bor i himlen. Men hans eftervärme lever kvar här …

❤

Köket som det såg ut när vi flyttade in (-94)
Pappa kaklar (-94)
Li & jag och Leo i magen (-96)
Vinter 1994. Älskar mitt hus och ur det förändras med åren och årstiderna
– utan att förlora sin själ

Förresten. En fråga:

Vill ni ser mer förr och nu…?? Kommentera isåfall på insta-inlägget så jag ser det! 🙂 Ds

Ta hand om er!

Laila

Leave a Reply