Jag fick mitt första barn när jag var 30 och efter 10 år med största fokuset på mig, vem jag var, vad jag ville förmedla med min musik och mitt liv (bla bla bla), upplevde jag det faktiskt som en påtaglig befrielse att äntligen få fokusera helt på någon annan; min dotter Li Milou. Jag har nog varit minst sagt en ”passionerad mamma”, men det säger mindre om hur många fel och rätt jag gjorde. Mer bara om att jag gick all in med hela mig för att få uppleva varje sekund och inte missa nåt av den här unika  tiden som jag ju fattade att det var, med varje enskilt barn. Självklart hade jag som alla andra trötta, oroliga, frustrerade dagar och nätter, men själva grundtonen var tacksamhet och ren och skär – förundran, faktiskt.
En av upptäckterna jag tog mig från alla år av mammaledighet (tre barn) var att livskvalité egentligen handlar ganska lite om hur långt vi kommit, vilka platser vi besökt, hur mycket pengar vi skrapat ihop i fickan eller hur många vänner vi kan räkna som våra. Så vad handlar det om då? Om att få barn? Nej, det vore ju märkligt om alla måste föda barn för att finna lyckan!
Men däremot; Barnen bär på hemligheten
Barnen. De som fortfarande besitter förmågan att bara vara här och nu! 

Att betrakta en skalbagges långsamma promenad över handen är lika imponerande för din lilla batting som att se grädden i bunken bli tjock och pösig av den där underliga grejen som snurrar runt och låter konstigt. 
En liten runda i den egna oräfsade trädgården eller en promenad längs rabatterna i en berömd engelsk botanisk variant, gör ingen egentlig skillnad för ett litet barn – eftersom båda delarna är unika upplevelser. Och att komma ut igen i sin egen trädgård, fast man lekte där igår, är fortfarande en ny upplevelse. För att varje ögonblick av våra liv är ju bara nu – vi har aldrig upplevt samma ögonblick förut och kommer aldrig göra det igen.

Den förmågan, att betrakta och leva livet så, utan att mäta mina upplevelser mot varandra som bättre och sämre, den skulle jag verkligen vilja träna upp igen! 
Barnen har visat mig – bara genom att vara – att livskvalité kommer INIFRÅN.


Att se livskvalité mindre utifrån de olika dagarnas specifika innehåll (görandet, prestationerna, statusen barn/inte barn, många vänner/några få, bedrifterna, bekräftelsen från andra, prestige, leva och bo på en plats/se världen osv) – och mer utifrån förundran över att finnas med överhuvudtaget. 


Förundran över och nyfikenhet på allt jag kan se, höra, doft – och känselintryck. 
Förundran över JUST NU.


Vad är det som säger att en äventyrare som rest jorden runt större delen av sitt liv måste vara lyckligare än grisfarmaren som bor kvar i samma hus som han en gång föddes i? Lyckan och själva livskvaliteten bor ju inom oss. 


Och kanske främst i dem som besitter förmågan att fortsätta förundras över nu, här, det stora i det lilla…
Önskar dig en skön torsdag. Här och nu. ❤

Med Li och Leo på studsmattan

Leave a Reply