Minnen och saknad… Människor, älskade.
Kanske det här året mer än nånsin känner vi av hur sårbart allt är. …
Åsså bjuder min eftermiddag på precis rätt ackompanjemang. Sjön som sprakade i färgexplosion igår är plötsligt en vemodig backdrop, dimman gör att jag inte ens kan se bron ut i vattnet.
Men svart, vitt, grått kan också vara så smärtsamt vackert och avsaknaden av färg, så lik sorg, eller hur?
Om det känns så, låt det va så.
Dina känslor är inte i vägen.
Sorgen är bron över. Du behöver bara gå den.
Massa kärlek️
